åh jag orkar inte! allt blir fel. allt jag påpekar blir kalabalik. jag får inte tycka si. jag får inte tycka så. jag får inte ens uttrycka mina känslor utan att något ska gå knas. när man blir besviken, förlorar man den ena. när man bryr sig, förlorar man den andra. när man uttrycker hur man känner, förlorar man nästan den tredje. ska man behöva hålla käften och inte prata om något med någon för att slippa att allt blir knas?
vad är det som krävs av oss egentligen? jag talar inte bara om mig. jag talar om alla. alla som någon gång har missuppfattats och det bara lett till knas. spelar ingen roll om man skulle säga "åh vilken fin tröja du har" och det missuppfattas och man helt plötsligt har varit sarkastisk och är en bitch. eller om man säger att man inte mår bra och helt plötsligt klagar man på allt.
kanske dåliga metaforer, men det är i princip så enkelt. vissa hugger dig direkt när du ligger ner. vissa hugger på vägen ner. vissa hugger så du ska lägga dig ner. man kan aldrig veta vem som kommer göra vad förrän dom gör det. man får bara helt plötsligt veta. ibland fäller man tårar för en sån som hugger så du lägger dig ner. helt i onödan egentligen. för dom är inget att ha. men sånt händer ändå. och varje gång gör man om samma misstag.
nu ska jag fortsätta deppa och kolla på tbbt. vill poppa popcorn men mår illa. ska poppa popcorn imorrn för då är jag ändå ensam hemma och inte har något att göra.
K-U-W-L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar